Är lite sådär överväldigad av alla känslor just nu så jag tänkte skriva lite här om det - för det handlar om er. Jag har alltid tyckt om att skriva och har alltid blivit överlycklig när vi ska skriva noveller i skolan medan alla andra suckar och tycker att det bara är för tråkigt. Till exempel så skulle vi i tvåan skriva spökberättelser. Min lärare hade väntat sig en berättelse på en till två sidor, men min blev en aning längre. Min spökberättelse hette "Den öppna graven" och blev 60 sidor. Haha, jag tror min lärare blev en aning irriterad på mig eftersom att hon blev tvungen att läsa igenom en berättelse på 60 sidor skriven med en hemsk handstil. För min handstil var verkligen hemsk på den tiden. Förra året, i åttan, skulle vi ännu en gång skriva noveller i skolan. Vi fick skriva om vad vi ville och jag skrev då en novell som hade titeln "Att förlora sin andra själ". Den novellen fick jag A på.

 

Sedan så började jag läsa Justin Bieber noveller i somras. Jag läste verkligen ALLT. Jag brydde mig inte om att det fanns stavfel, konstiga meningar, grammatiska fel, inte fanns några stora bokstäver osv. Jag läste ALLT. Då fick jag en liten idé om att starta min egna novellblogg, men jag gjorde ingenting med den idén utan fortsatte att läsa noveller istället. Men när skolan började var jag tvungen att välja ut de bästa novellerna då jag inte hade tid att läsa allt längre. 6 noveller blev det sammanlagt och jag läser dem novellerna än idag. De novelllerna jag läser är verkligen toppklass då jag idag är otroligt kräsen när det gäller noveller. Iallafall, i oktober så väcktes den där lilla idén om att starta en egen novellblogg igen. Dock så var det inte bara en idé längre. Jag ville det verkligen. Så jag fixade Justin Stories, började designa och fixa så allt skulle vara perfekt.

 

Sedan kom den dagen då jag skulle lägga ut det första kapitlet. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Tillslut klickade jag på "Publicera" för att sedan snabbt gå in på en annan sida och glömma bort att jag hade klickat på den där lilla knappen. Tillslut så tog jag mod till mig att kolla om jag hade fått några kommentarer. Jag förväntade mig inte att ha någon kommentar alls men det visade sig att jag hade fått hela 21 kommentarer. Alla var positiva. Jag satt som i chock och studerade den lilla siffran, 21. Sedan började jag skriva på kapitel 2, kapitel 3, kapitel 4, kapitel 5, kapitel 6, kapitel 7, kapitel 8, kapitel 9, kapitel 10, kapitel 11, kapitel 12 och nu håller jag på att skriva på kapitel 13. På varenda kapitel har jag fått positiva kommentarer och jag har alltid fått mer kommentarer än vad jag någonsin trodde att jag skulle kunna få.

 

Jag har ALDRIG tyckt att jag är bra på att skriva, men ändå så får jag så positiva kommentarer från er hela tiden. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Hur kan en del av er tycka att min novell är eran favorit? Hur kan en del av er tycka att min novell är en av era favoriter? Hur kan ni ens tycka att min novell är läsvärd? Hur kan JAG ha runt 100 läsare efter endast 2 månader? Hur kan jag få så positiva kommentarer hela tiden? Hur kan ni tycka om det jag skriver? Hur kan jag alltid få så positiva kommentarer på varenda kapitel när jag tror att jag kommer tappa en massa läsare på just det kapitlet? Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga till er, bästa läsare. Jag kommer aldrig kunna säga något, eller göra något, som kommer vara tillräckligt för att tacka er. Jag älskar er. Jag gör det verkligen. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Tack för att ni finns. Tack för att ni är mina läsare. Tack för att ni är så snälla och söta. Tack för att ni ger mig så positiva kommentarer. Tack för att ni tycker om det jag skriver. Tack ♥